Den 11 juli 1996 föddes Abigail och hennes bror Amadeus hemma i mitt dåvarande kök i Bräkne-Hoby, Blekinge. Kullen föddes några dagar före utsatt tid och Abigail var väldigt liten och klen vid födseln. De första dygnen var jag uppe flera gånger per natt för att väcka den lilla och lägga henne till rätta vid en spene och få henne att dia. Det bästa sättet att hålla henne vaken var att sitta och killa henne på magen medan hon åt. För att hon skulle få lite extra energi gav jag henne också druvsockerlösning under de första dygnen.
Det tog nästan två veckor innan lilla Abigail hade öppnat ögonen ordentligt, hon var lite sen i utvecklingen till skillnad från sin brorsa Amadeus som växte så det knakade och tog för sig av det goda i livet.
Det var bestämt redan från början att Abigail skulle stanna i min ägo, och hon har tålmodigt flyttat med mig runt på diverse olika ställen där jag bott de senaste åren. Eftersom hon löpte ungefär var 3:e vecka året runt om man inte gav henne p-piller så bestämde jag mig 1999 för att kastrera henne. Hon är visserligen både av fin härkomst och ser bra ut, men jag tyckte att det var väl sent att börja avla på henne när hon var över tre år gammal, och det var inte läge för någon kattuppfödning när jag var nyinflyttad i Stockholm och flyttade runt i andra hand. Sen hon kastrerades har hon dessutom blivit en mycket mer harmonisk och trevlig katt, verkar väldigt nöjd med livet nuförtiden.
Abigail är precis så där lugn och kramgo som Birmor ska vara, hon befinner sig gärna i samma rum som jag, men vill helst ligga i ett eget hörn av soffan. Det som folk speciellt brukar tycka är roligt med Abigail är att hon är mycket förtjusts i te med mjölk, och att hon dricker det på sitt alldeles eget speciella vis, genom att doppa en tass i koppen och så slicka i sig teblandningen från tassen. Det fungerar ju alldeles utmärkt när man har lång päls som suger åt sig mycket vätska!! Det är ett tips när man dricker te hos mig att inte lämna sin mugg obevakad, och om man gör det så är det bra att titta runtomkring muggen när man kommer tillbaka, för det spills en del goda droppar runtom på bordet med den här telapningstekniken!
Det gläder mig att Abigail trivs så bra ihop med mina siameser, och har tålamod med siamesernas mer vilda temperament. Hon ser ut att känna sig som en trygg gammal moster när Morrie kryper intill och borrar ner sitt huvud i hennes mjuka päls. Desto mindre förtjust blir hon kanske när han plötsligt tar en rejäl tugga päls och rycker loss och springer iväg med hårtussarna hängande ur munnen som ett jultomteskägg!
