Lyckohöjdens Delphi föddes 9 oktober 1993. Som kattunge så var hon gullig, rund och go. Nånstans på vägen att bli vuxen hände något med hennes personlighet. Hon lade sig till med en vana att gå runt runt i små cirklar, ca 40 centimeter i diameter. Detta kunde hon hålla på med i upp till 15 minuter i sträck. Många var besöken hos veterinärer, omdömena var allt från hjärntumör till tandproblem. Ingen hade någonsin sett ett sånt beteende som det jag kunde visa upp på videofilm.
Ett försök att ge henne något viktigt att ägna sig åt var att låta henne få en kull kattungar. Medan ungarna var små låg cirkelvandrandet i träda, men hon var en dålig mor och brydde sig måttligt om sina ungar. Som tur var så ärvde inte ungarna något av sin mors dåliga beteende utan fick sin fars, Ta’Chira’ Ogo Pogo, underbara temperament.
Efter hand kattungarna blev större så blev de ganska elaka mot sin mor, hon blev helt enkelt utmobbad av de andra katterna i hushållet och man fick ofta ta henne i försvar. Det enda jag märkte som hade positiv inverkan på henne var att ge henne mycket fysisk kontakt, att ägna tid åt henne. Att hon sen mådde allra bäst som ensamkatt i en lugn trygg miljö gör att jag tror att hon kanske hade och har nån psykisk åkomma liknande autism.
När jag träffar henne nån gång ibland nuförtiden så verkar hon vara en lycklig katt, om än lite tillbakadragen, och hennes husse Mikael säger att det händer att hon går i cirklar nån gång ibland om hon blir upprörd över stök eller förändringar i hemmet men att hon annars mår hur bra som helst.
