Älskade lilla Mirja, född 19 januari 2001. Det var hon som visade mig och alla i min omgivning att siameskärlek är nånting alldeles speciellt som alla människor borde få uppleva någon gång.
Hon flyttade hem till mig i april 2001 och gjorde succé hos alla som hälsade på. Innan folk hann få av sig skorna satt hon uppflugen på rygg eller axlar på gästerna. Hon klängde vig som en apa på köksstolar och for fram som en vilde i lägenheten. Hon var så där sällskaplig som jag sedan förstått är siamesens kännetecken, åkte med på mina axlar när jag gick omkring hemma och ”hjälpte till” med vad jag än höll på med.
I månadsskiftet juni/juli flyttade jag till ny lägenhet och det var naturligtvis en del stök i samband med detta. När allt kommit på plats och katternas tillfälliga klätterställningar i form av kartongberg var uppackade så konstaterade jag att Mirja nog börjat bli vuxen, hon var lite lugnare och höll inte på och lekte vilt nätterna igenom utan kunde tänka sig att sova några timmar också. Skönt! 9 juli var en god vän och hälsade på och fick träffa Mirja och föll naturligtvis för hennes charm. Konstaterade dock att hennes hjärta verkade slå väldigt snabbt trots att hon låg och vilade. Redan nästa dag tog jag henne till närmsta djursjukhus för att kolla upp detta och chocken blev svår när en hel delegation av veterinärer med allvarlig uppsyn kom och talade om att Mirjas blodvärden var mycket dåliga och att prognosen var dålig. Enda chansen var att snabbt hitta felet och ge henne blodtransfusion. Som i ett töcken och en ridå av orostårar kördes hon genom stan till Bagarmossens djursjukhus där hon blev inlagd. Efter två dagars orolig väntan var hoppet ute och en solig fredagseftermiddag fick jag åka och ta ett sista farväl av Mirja. Hon hade fått diagnosen AIHA (Auto Immun Hemolytisk Anemi), vilket var obotligt, icke smittsamt och inte ärftligt. En ovanlig sjukdom bland husdjur, men som stackars Mirja haft oturen att drabbas av.
Kära Mirja, tack för allt du hann ge under våra tre månader tillsammans. Du visade mig att höjden av lycka är att drabbas av en siames kärlek och uppmärksamhet.
