Här kan du se bilder på ungarna vartefter de vuxit!
| 1 vecka | 2 veckor | 5 veckor | 6 veckor | 7 veckor | 8 veckor | 9 veckor | 10 veckor | 11 veckor | 12 veckor | 13 veckor |
Lördagen den 25 oktober kl. 9.00 vaknade jag av att det blev varmt och vått i sängen och en förvirrad Pixie kom framkrypande – det var hennes fostervatten som hade gått… Vi fick skynda ut till den iordningställda bolådan och sätta igång med kattungefödandet. På en halvtimma hade två små krabater kommit fram, för säkerhet skull så hjälpte jag henne ta bort fosterhinnor och se till så att ungarna kom igång att andas ordentligt.
Sedan gick tiden, och jag var övertygad om att hon hade fler ungar i magen, jag hade tyckt mig känna minst tre. Klockan ett bestämde hon sig för att leverera återstående ungar, och på en halvtimma hade det fötts tre ungar till varav två var ganska små. Även dessa kom igång att dia ordentligt, men det blev lite svårt för minstingen att få komma till en bra spene. Trots idoga försök att hjälpa den lille på plats och senare även stödmata honom så gick det inte så bra. Han gick ner i vikt, tappade orken och dog på tredje dagen.
De fyra ungarna som fick leva var desto piggare och starkare. Det var ständigt en kamp om spenar i kattlådan, och redan tidigt så började de visa stor nyfikenhet för världen där ute och för mig. Efter hand som de vuxit har de fått utforska sin omgivning lite i taget, och snart nog så flyttade hela kullen självmant in på badrumsgolvet och golvvärmen där de fortfarande har sin favoritsovplats om dagarna.
I det längsta var jag osäker på vilket kön ungarna hade, men det visade sig efter ca 4 veckor att samtliga är hanar. Det var då jag fick iden att låta dessa små tuffa pojkar få sina namn efter whiskysorter. Pojkarna i den här kullen heter således Talisker, Bowmore, Dalwhinnie och Glenmorangie.
Det var otroligt roligt och lärorikt att följa den här första siameskullen och deras utveckling, tror att jag lärt mig en massa saker för framtida kullar. Mycket stöd och hjälp har jag också haft av Pixies uppfödare Monica. Tusen tack Monica för ditt tålamod med alla mina frågor!!!
Whiskypojkarna lärde sig snabbt äta bra, både burkmat och olika sorters torrisar som Iams, Nutro och Mjau. De lärde sig också på bara några dagar att det är kattlådan som ska användas när man blir nödig (inte tröskeln till ytterdörren, som de av någon anledning valde som sitt första toaställe…). De lärde sig att fara fram som vildar i lägenheten, svinga graciöst mellan hyllplanen i klätterställningen, tugga på mattes post, göra konfetti av krukväxternas blad… Kort sagt hade de här killarna ganska mycket roligt för sig om dagarna och man kunde inte annat än skratta åt dem.
Redan från första veckan var det en unge som fjäskade speciellt för mig och som jag därför också fäste mig vid. Det var svårt nog att skiljas från tre av de här goa små pojkarna, men den fjärde fick stanna kvar hos mig, Morrie har numera sin alldeles egna sida.
Övriga killar kom till goda hem, Bowmore och Talisker hamnade hos samma husse, och Dalwhinnie, som fick det nya namnet Vincent fick en ny Rex-kompis.
Hur ungarna såg ut medan de växte upp kan man följa på länkarna här ovan.