Visst behöver vi alla lite drognostalgi från 60-talet. Vad kan då passa bättre än Velvet Underground med Lou Reeds välkända stämma. I synnerhet då albumet med Andy Warhols gula banan på framsidan – ”Velvet underground and Nico”. Det är en speciell charm med just de låtar som Nico sjunger med sin spruckna stämma och med en stark tysk brytning.
And what costume shall a poor girl wear
To all tomorrow’s parties
A hand-me-down dress from who knows where
To all tomorrow's parties
And where will she go and what shall she do
When midnight comes around
She'll turn once more to Sunday's clown
And cry behind the door
Velvet Underground gör sig bra i slutet av efterfester när man egentligen redan borde ha druckit det sista glaset vin eller whisky för flera timmar sen, och när de sista gästerna inte orkar resa sig ur soffan utan hotar att somna på plats och ställe.